Aktuell blog den 2 Februuari 2012

Veckan som varit/veckan som gått

Ljuset börjar återvända! Hade jag varit religiös, vilket jag Gud bevars mig inte är, så hade det nog blivit ett ”Halleluja!” Nu blir jag bara lite lyrisk. Men istället har vi fått en massa kallväder, officiellt så kom den meteorologiska vintern till Göteborg den 23 januari. Och så har vi några centimeter snö, se bild från jobbet i förmiddags. Men cykelbanorna är ganska okej, så med långkalsonger och mössa går det i alla fall att cykla till jobbet och kanske lite till – lyckades faktiskt trampa tolv mil förra veckan. Visserligen går det ganska sakta med cykeln på grund av halkrisken, så mycket till motion är det ju inte, men det viktiga är ändå att i alla fall röra på sig lite grann.

Jag har länge retat upp mig på att det finns så många butiker i Göteborg vars ägare tror att dom är fiffiga genom att ha ett engelskt namn. Med kameran i högsta hugg åkte jag i söndags runt i centrala Göteborg för att dokumentera detta. Utan att ens sätta min fot i Sveriges största köpcentrum Nordstan fick jag på en dryg timme ihop 150 butiker som tycker att det är mycket bättre att låta som en engelsk firma än en svensk. Redan innan visste jag att det fanns många, men är ändå förvånad att kanske varannan butik hade något engelskklingande. Ett stort antal butiker har Sale istället för det svenska Rea, bland dessa helsvenska butikskedjor som HM och KappAhl. En eloge till den butik som skulle vara ursäktad om den hade ett engelskt namn, nämligen Engelska Tapetmagasinet.

Den älskade Volvon…..

Bilen har inte rullat många kilometer sedan början av november. Vanligtvis så försöker jag bara att parkera om den en gång i veckan, vilket i praktiken innebär var tionde eller fjortonde dag (man får bara stå en vecka på samma ställe). I lördags var jag upp till bilen och tog bort snön som kommit en vecka innan. Tyvärr hade jag rullat bilen kanske 30 meter nerför backen förra gången då jag parkerade om den, men det fanns fortfarande tio meter tillgodo innan den kom till gränsen tio meter före en korsning (sedan får man tvärsäkert böter!). Eftersom ena batteriet är tvärdött och det andra ganska nära tomt så hjälpte Janne till att forsla hem batterierna och låna sin laddare till mig. Samt gav bilen en välbehövlig knuff så den kunde rulla de tio meterna som behövdes för en ny parkering.

Alkoholförsäljning

Förra veckan berättade jag om hur en alkoholimportör för närvarande annonserar hejdundrande vilt om alkoholleverans direkt fram till dörren, vilket naturligtvis är totalförbjudet i vårt land. I Sverige och Finland är ju alkoholen omgärdad av ett otal lagar, regler och mystik, medan alkoholen endast är en liten del av vardagen i flertalet andra EU-länder. Utlänningar har ofta svårt att förstå detta regelsystem. I söndags var det en brittisk firma här för att hålla auktion på bland annat en massa fina viner som de köpt upp via konkursbon. Vad dom inte tänkt på var att Sverige inte är som övriga EU-länder, för här kan man inte hålla vinauktioner hur som helst. Och absolut inte på en söndag! Vad trodde dom tokiga britterna egentligen? Se mer på http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.842461-fiasko-for-lyxauktionen

Insändare

Nuförtiden finns ju möjligheten till insändare via nätet, även om vissa tidningar tagit bort detta. Så nu får betydligt fler komma till tals än tidigare. Förra fredan var det en reporter på lokaltidningen som skrev om ett vindkraftverk där det ska bedrivas forskning. I artikeln stod det ”forskningscentrat”, vilket fick igång mig på alla cylindrar och avlevererade följande: ”Det är en intressant trend bland journalister att använda ’nysvensk grammatik’. Att använda det absurda ordet ’Forskningscentrat’ tyder på en grundläggande brist i såväl det svenska språket som språkets bakgrund. Slutar ett latinskt namn på ’a’ är det vanligtvis fråga om plural. ’Ett centrum, flera centra’. Det här borde ju inte var svårt. Skulle man tycka.”

Det var en person som kommenterade: ”Ja men det heter centrat - inte centrumet ju... Även om det heter centrum i singularis och centra i pluralis.” Fast en stund senare hade han kollat upp och skrev ”Fel av mig där, sorry. minnet spelade mig ett spratt. Fast centrumet känns inte bra heller. I det här fallet skulle jag använda centret i bestämd form. (Och utgå från forskningscenter som grundform).” Sedan var det en annan som visste hur det ska vara: ”CENTRUM i singularis, CENTRUMET i bestämd form singularis. CENTRA i pluralis, CENTRUMEN i bestämd form pluralis. Enligt SAOL.” Och när jag kollade själva artikeln häromdagen hade journalisten tagit till sig informationen och bytt till ”forskningscentrumet”. Det är ju skönt att man kan lära journalisterna lite svenska!

Den andra butiken

I förra blogen stod det en hel del om minnen från Hammarlunds musikhandel i Söderhamn. Mikael Söderholm: ” Farsgubben och jag var ner till Gunnar Hammarlund och köpte en Levingitarr på den tiden jag bodde i Hudiksvall (början på 70-talet). Kommer också ihåg att vi lyckades få P-böter; så det blev nog ingen billig gitarr…”. Även jag köpte min första gitarr hos Hammarlunds, en skräpgitarr som med Kjell O:s uttryck ”blommar till midsommar”. Dess vidare öde kommer jag inte ihåg. Nästa gitarr var en Levin, men inte heller nu lärde jag mig spela, bara att ta några ackord som jag inte kunde sätta in i nåt sammanhang. Gitarren såldes senare till Putte E som strängade om den till vänsterspel. Tror väl inte att heller han lärde sig spela. Och vid kontakt med Mikael skriver han ”Trots William Clauson’s gitarrkurs per korrespondens lärde jag mej aldrig spela! Kompisen Karl-Åke och jag var ofta inne på Göranssons och lyssnade på stereoapparater.”

Att spela själv var nog trots allt inte min grej, så det blev istället att lyssna på andras musik. En annan butik med stor betydelse för mig var därför Göranssons, vilka var specialiserade på radio/TV och musikanläggningar. Från början låg butiken på Köpmangatan ungefär där systemet ligger nu. Sedan gjordes nån konstig rockad: Systemet flyttade till sin nuvarande plats och Göranssons till ungefär där Systemet låg innan vid Kungsgatan.

På Göransson fanns det alltid häftiga grejer, så det blev många besök där. På den här tiden tjänade jag bra med pengar så det blev Jensenhögtalare till bilen, ett mycket fint kassettdäck från de då ledande Nakamichi. Likaså ett slutsteg till stereon av märke Nakamichi, ”minsta möjliga watt till mesta möjliga pengar”. Men fortfarande efter 35 år funkar slutsteget och ger rent ljud även på full volym. Så småningom flyttade jag från trakten och firman fick lägga ner sin verksamhet (well, kanske inte helt beroende på att jag slutade handla där).

Från fb

I måndags kväll hade Kenth svårt för att sova efter att han sett ett avsnitt med Fawlty Towers eftersom han blir så uppskruvad av John Cleeses lustigheter. Detta renderade följande lilla inlägg: ” Vet inte hur det är för dig, men då jag är väldigt uppspelt så brukar jag ta fram plånboken och titta i den. Och inom ett par sekunder har maniskheten övergått i depression. Och sedan så somnar jag gott.”

Igår morse lade jag ut följande innan jag stack till jobbet: ”Huj, minus 8 ute. Har precis tagit två snapsar Jäger så att inte blodet ska frysa då jag cyklar till jobbet. Gomorron förresten!” Och då jag anlänt efter cykelturen fortsatte jag med följande: ” Attans vad det var kallt att cykla! Tur att vi strax har onsdagsmöte, för november till mars bjuder man på några muggar starkvinsglögg. Det sitter fint en så här smällkall vinterdag!” Dom som känner mig väl vet ju att det inte kan finnas alltför mycket sanning i detta, eftersom jag i stort sett aldrig dricker alkohol före klockan 19.

I förrgår fick jag en bildserie av Kicki och ett av korten kom genast till användning, det skickades till Håkan som kallar sig för rymdsoldat med följande text: ”Håkan, var det du som ringde på dörren tidigare ikväll? Jag stod i duschen och hann inte öppna, men såg från sovrumsfönstret ett tefat parkerat borta i skogsdungen.

För ett par timmar sedan skrev Kenth att han skaffat hund, vilken han nu skulle ut och gå med. Som vanligt kom det ett svar från den evige kommentatören: ” För länge sedan hade jag en som lystrade till namnet ’Attila’. Många frågade varför den hade sånt ovanligt namn. Mitt standardsvar blev alltid ”Attila är hunn”.

Lustigt: snålsoppa

Snålsoppa är en finlandssvensk maträtt som i Sverige närmast kan liknas vid ”Ängamat” om jag förstått det rätt. Ordet ”snål” refererar här till snål som i snålvatten, för det är verkligen en läckerhet som får snålvattnet att rinna. Ingredienserna är potatis, blomkål, bönor, morötter, lite salt och vitpeppar. När det kokat färdigt hälls vattnet bort och man tillsätter mjölk (och kanske lite smör/margarin) som får koka upp. Toppas sedan med lite persilja. Första gången jag gjorde denna rätt var för 15 år sedan. Det var lika bra att göra en rejäl laddning på en gång så jag skulle kunna frysa in det som blev över. Men se, jag åt upp hela tre liter i ett nafs, alltså en fullstor kastrull. Skam den som ger sig, några veckor senare tog jag en extra tvåliters kastrull till hjälp, det blev alltså fem liter. MEN, inom ett dygn hade jag vräkt i mig allt! Sedan dess har jag inte lagat denna rätt hemma eftersom jag vet att jag föräter mig på den.

Under hela 1990-talet höll jag till på socialantropologiska institutionen. Vi socialantropologer har ju hela världen som arbetsfält och under några år i slutet på 1990-talet bjöd vi varandra på någon exotisk maträtt enligt ett rullande schema. När det blev min tur tog jag kollegan Markel Thylefors till hjälp för att laga snålsoppa till kanske 20 personer. Det fanns stora kittlar, men att skala potatis, morötter med mera är inte den snabbaste uppgiften. Nu tillhör jag en av de snabbaste potatisskalarna – är faktiskt en av de få som skalar åt båda hållen med skalaren och klarar av ett stort antal potäter på kort tid – så detta fick bli min uppgift. Vi höll väl på ett par timmar kvällen innan så att det bara skulle vara att värma upp dagen efter, soppor tenderar ju att bli bättre med tiden.

En timme före vi skulle servera lunchen infann sig katastrofen: soppan hade surnat! Jag trodde det bara var att hälla på mjölken, att den inte behövde kokas upp. Men det visade sig vara fel. Efter 4-5 sekunders konfererande stack Markel och jag blixtsnabbt iväg till butiken för att köpa spagetti och köttbullar. Prick klockan 12 kunde vi servera lunch som planerat. Dock inte snålsoppa, vilket mina antropologkolleger än idag inte har fått smaka på.

Avslutningsvis kan jag såsom doktor i socialantropologi meddela att kannibalerna anser att det behövs stora mängder salt och peppar för att få en god kristen. Nästa blog torde komma på torsdagskvällen den 9 februuari (om jag nu har nåt att berätta då).

Henrik Tallgren